Älskade Ebba | Johanna Lind Bagges blogg

Älskade Ebba.

Sorgen är bottenlös, mitt hjärta har brustit, jag kan inte andas och tårarna forsar ner från kinderna. Jag kan inte sluta gråta och det känns som jag går sönder inombords. Har kämpat med dig till och från veterinären under det senaste året och sista besöket visste jag innerst inne vad som väntade och vi gick på lånad tid med dig och jag lovade mig själv att göra allt för dig in i det sista men du ska aldrig behöva lida. Aldrig någonsin! Inget djur ska behöva det och du skulle stanna så länge du orkade det kom vi överens om och du skulle meddela mig när du ville gå! Jag var satt uppe med dig hela natten och vakade vid din sida och du låg i mitt knä. Du tittade på mig med dina stora ögon man drunknar i och jag såg jag att du var på väg....du ville gå nu och du började ge upp. Din ögon Ebba.....vi har läst av varandra utan ord, det har vi aldrig behövt och det är med stor tacksamhet att få känna den närheten och kommunikationen till den man älskar. På morgonkvisten blev allt värre för dig och du matgladast av alla ville inte ha något av det du annars älskar och där var det nu stopp. Det blev inget spring till kylskåpet där du visste att du alltid fick något gott. Jag ringde Uppsala Universitetsdjursjukhus, Ingrid ( veterinär ) och sa att jag måste komma in för jag kände och såg att du nu började att lida och det ska du aldrig behöva få göra. Det hade jag lovat dig. Jag tog dig i min famn och jag packade in flickorna och åkte till Tobbe och Annika ( bästa hundextra föräldrarna ) för att sedan bege mig till Djursjukhuset med Ebba ( och hennes syster Selma som stöd för att hålla Ebba lugn och tack Annika för ditt stöd till lilla Selma när vi kämpade med Ebba ). Bar in Ebba till Djursjukhuset där hon direkt fick den bästa av hjälp och som har följt hennes sjukdomshistoria och allt gjordes som kunde göras tills jag fick ta det tunga beslutet att låta dig somna in lugnt och fint. Jag strök och pussade ditt huvud som låg tungt i mina händer när jag sedan tog ett stilla farväl och du fick somna in. Nu får du vila älskade Ebba och tack för alla dessa år du gav, all den kärlek du givit, för att du har hållit ordning på flocken och för att du bara har varit du den bästa Ebba. Jag älskar dig överallt annat och sorgen är bottenlös och det känns som man aldrig kan sluta gråta. Jag kommer snart och hämtar hem dig i din urna. Jag verkligen hatar den här dagen som väntar oss alla som djurägare och som man så gärna vill förtränga och förneka. Jag är inte stark här, inte någonstans! Försöker vara stark och trösta mig med är att allt gjordes in i det sista, du slapp och lida, du fick fantastiska lyckliga hundår och jag försöker tänka på det men så glömmer man bort det när man står där på morgonen och gör mat för sex flickor som numera är fem. Jag kommer aldrig vänja mig och ingen kommer någonsin ta dig plats för det finns bara en som du! Ska vara stark för de andra flickorna men inatt kommer jag återigen gråta kudden blöt. Saknar dig så jag går sönder! Vill säga ett stort ödmjukt TACK till Ingrid Ljungvall på Uppsala Universitetssjukhus som har gjort precis allt för Ebba med sin enorma kunskap, hon har följt upp, engagerat sig enormt med sitt stora hjärta och sin expertis och sammankopplat andra experter på Uppsala Universitetssjukhus. Tack till er alla för det enorma arbetet ni har gjort, för er värme och engagemang för Ebba´s skull. Tack för att ni gjorde allt för Ebba in i det sista och du Ingrid har varit enastående! Jag älskar dig och saknar dig så Ebba ! Vila i frid och lek med dina hundkompisar nu som väntar på dig och du kommer alltid finnas med mig ! Johanna