Hej kära vänner. Hoppas ni har det bra och att ni har haft en mysig mors dag. Själv har jag pysslat och fixat och sedan självklart varit med svansbarnen. Lite suddig bild men här är min älskade mamma Ingalill. Ja vad ska man säga när ord inte räcker till mer än att MOM blir WOW upp och ner! Och det gäller till alla mammor tycker jag, för när man blir mamma så lever man livet konstant med hjärtat utanpå kroppen. Jag är lycklig lottad att vara mamma till en alldeles fantastisk son som har ett stort hjärta, fin själ, mycket integritet och klok som en bok. Min älskade Daniel som blir 22 år nu. Men jag är ju även mamma till dessa svansbarn! Men sådana här dagar som Mors Dag tänker jag ofta på att jag skulle ha haft flera barn för jag har ju varit gravid efter Daniel men då med min dåvarande man Djon. Efter Daniel så blev jag gravid med tvillingar och det ligger i släkten då min mamma är tvilling. Självklart lycklig över att få gåvan att få barn och dessutom med tvillingar. Jag var i tredje månaden, kroppen var inställd på att jag var gravid, men jag började ana oråd när jag satt på en middag och började få ont i magen. Jag gick på toaletten och det visade sig att jag blödde lite och tänkte att jag kanske kunde göra lite det då jag hade läst om det. Försökte lugna mig vid den tanken då jag också hade gått in i en säker period och att det skulle nog sluta. Nästa dag när jag gick på toaletten......ja då kom en klump ut i toaletten och jag fick åka till sjukhuset. Var så otroligt ledsen över att det visade sig att jag hade förlorat det lilla fostret ( vet inte om man säger det vid den tiden men ändå ) men att jag fick behålla det andra fostret och att jag fortfarande var gravid. En vecka senare var jag i Kristianstad och hade utbildning på en hudvårdssalong. Skulle åka tåg upp till Stockholm när jag var klar, men på vägen fick jag ont i magen och fick hoppa av hos mamma i Linköping för att åka till sjukhuset. Då gjordes det ett ultraljud och det visade sig att fostret som var kvar ej hade klarat sig. Var väldigt obehagligt då jag fick tabletter som skulle driva ut fostret i efterhand. Så nu hade jag alltså förlorat mina tvillingar. Kände mig tom i kroppen och i själen och kroppen trodde ju att den var gravid och nu försvann allt. Jag tänker dock på att trots det sorgliga så behåller ju kroppen ej det som ej var bra. Så är den ju fantastisk på så sätt men som sagt just dessa dagar som Mors Dag tänker jag ofta på hur det hade varit om jag hade tvillingarna. Då hade de varit 18 år idag. Men återigen tacksam för att ha en fin son och att få gåvan att få ett barn, det är ingen självklarhet idag. Varma kramar Johanna
